So long, friend

Jag har gått ett tag och känt ett behov av att göra något.
Raka bort mustaschen, raka av mig allt mitt hår, något i den stilen.
Men mustaschen sitter där den sitter och jag skulle inte våga raka av mig håret.
Så tänkte jag åka bort någonstans, men vem har råd med det?
Och vart skulle jag åka? Med vem?

Jag gör något mindre.
Jag slår igen det här.
Det får vara slut med det här "bloggandet".
All denna narcissism måste få ett slut.
Jag hörde något på en föreläsning om att en blogg bara är en bok skriven av en människa som inte får ett publiceringskontrakt.
Det kan nog ligga något i det.

Förr använde sig människorna av regelrätta dagböcker.
Det var skrivböcker med eller utan lås på som man använde sig av för att skriva ned vad som hänt - antingen på daglig basis eller med något längre mellanrum.
Men man skrev för sig själv.
Jag kan nog räkna antalet gånger jag fått läsa en persons dagbok på en tumme.
Å andra sidan, ni som skrev dagböcker då skriver säkert fortfarande dagbok.
Annars är det inget annat än synd och skam.

Personligen kan jag tycka att det skrivs för mycket skit.
Det är så många som skriver som inte har något att säga, och har man inget att säga kan man lika gärna hålla käften.
Bloggandet har blivit ett fördummande medium, och jag vill inte vara en del av det.

Lagom pretentiöst avslut.

Grattis, kvinnor

För övrigt, det är den officiella kvinnodagen idag.
Som min vän "Biran" skrev, "...sen finns det ju två kvinnodagar till. Mors dag och fettisdagen".
De inofficiella.
Det finns som bekant ingen officiell mansdag, men å andra sidan har vi enligt "Birans" kalender 363 inofficiella dagar att leva rövare på.
Grattis till mig!

White light, white heat

Har haft en nykter helg och sitter nu här i lägenheten med massa tankar i skallen.
Låg innan jag slog igen de bruna inatt och funderade på huruvida söndagen skulle passa sig för en löprunda.
Vaknar tio timmar senare och möts av ett friskt vinterväder i all sin prakt.
Det är vitare ute än färgen på Napoleons påstått vita häst.
Jag ser knappt ner till Vårgatan längre.
Här har jag gått och väntat på just våren, och tussilagos och cykelbanor utan grus och inlines och skrapsår.
Vad får man för det?
En nykter helg och två decimeter snö.
Dra åt helvete.

Rustik

AFA är i farten igen.
Nu kastar de gatsten på våra trotjänare i blått.
Allt på grund av ett sportevenemang.
Det är människor som de i AFA som tar bort trovärdigheten från demonstrationer.
Såna som de i AFA som saknar sunt förnuft.
Jag undrar, var någonstans i uppfostran brast det hos föräldrarna?
Stackars ungdomar.
Vad ska de göra när de växer upp?

Kunnskap är mackt

Du har säkert märkt att det varje fredag släpps ett nytt nyhetstest på både SvD.se och DN.se.
Du har säkert testat dig själv också, och märkt att du nog inte hade hängt med så mycket som du kanske borde gjort.
"Den rätte för Rosing" och Facebook är inget substitut mot nyheter.

Så, testa dig själv då.
Jag brukar maila mina gamla kollegor i möjligheternas land, Norge, men ibland orkar jag helt enkelt.
Så nu får även de chansen att testa sig härigenom.
DNs test.
SvDs test.
Jag hade inte hängt med så mycket den här veckan.
Let's just leave it at that, shall we?

Att få vad man förtjänar

Haha!
SvD rapporterar om ett "insnöat Oslo".
Ibland får man sannerligen vad man förtjänar.

Att bry sig om andra

Läste lite kvickt en rubrik om att dagens unga ser sig själva sittandes i en villa med man / hustru, barn och husdjur när de är äldre.

Det är väl inget konstigt med det?
Själv hade jag tänkt ha en bostadsrätt, en lägenhet.
Där ska jag och min hustru och våra två barn leva livet.
Varför jag väljer lägenhet framför villa?
Enkelt!
I lägenheten ryms vi allihopa, och den kommer vara mindre än den villan jag hade valt.
På så sätt slipper min hustru slita ut sig när hon ska städa den.

Alfahanne, Betakassa

Det går tydligen inte så bra för kanal 5:s nya superprogram.
Du vet, det programmet där hon som ska ha varit med i någon Big Brother-historia för en herrans massa år sedan ska hitta sig en karl.
Otippat, säger jag.
Otippat att det får låga tittarsiffror.
Det måste vara något av det mest patetiska som sänts i den svenska TV-historien.
Vem har mage att söka till skiten?
Hur kan femman producera sånt skräp och leva med sig själva?
Och framförallt, hur kan det ha ens strax över 220 000 tittare när Uutiset på tvåan har mer substans?

Kvitto

Det var en bra helg, med sol och töväder, goda vänners magi och alkoholsällskap.
Idag är det måndag, det har varit snöstorm hela dagen och imorrn är det skola igen.
Jag har svårt att andas och har ingen inspiration.
Up, up, up - down.

För fet för en frukt

Tog mig en trip down memory lane förut och slog på filmen Young Guns.
Haha, ja.. Jag laddade ner den olagligt.
Samma sak som att jag spelade in den på VHS när jag var liten, så jag kunde se den om och om igen.
En film med ett gäng ur "The Brat Pack" som utspelar sig i en tid då västern fortfarande var vild och det inte var några konstigheter att ta sig över gränsen till Mexico, samt när prostitution inte ansågs som något smutsigt.
Filmen handlar om Billy the Kid.
En pistolman utan dess like och en av historiens allra största män.
Stor i den bemärkelsen att han var häftig och tuff, inte tjock.
Imorrn blir det uppföljaren.
Där är det ingen Charlie Sheen dock, han dog och hade sig i den första.

Äppelpaj

Idag är det lördagen den 28 februari och det är på dagen 23 år sedan statsminister Olof Palme sköts ner av en okänd pistolero i kungliga hufvudstaden.
Detta firas genom ikappsovning, diskande av porslinet och ett soundtrack bestående av Little Joy samt skottarna The View.
Ikväll är det inflyttningsfest så jag tror jag tar en öl till kaffet.
Kan man så ska man.